livetmedjosefin

Oh my, hur DUM får man vara då man går och tappar bort sig själv på sin utepromenad?! Jag kan inte förstå. Jag tog min vanliga rutt men tänkte att istället för att gå på bilvägen går jag genom skogen och följer stigen längs med berget och borde då lika lätt komma till butiken. Men ack så fel jag hade!

Jag gick, lyssnade på musik, sjöng med och bara följde stigen tills jag plötsligt fann mig själv helt borttappad! Jag hade ingen jäkla aning om var jag var, butiken syntes inte alls till och jag fanns mitt bland en massa egnahemshus. Nåja, jag fortsatte gå rakt fram och tänkte att butiken inte borde vara långt ifrån. Men butiken lyste med sin frånvaro och jag började få lite panik. Jag gick hur länge som helst omkring i detta område ända tills jag äntligen kom fram till bilvägen, eller en bilväg. Jag visste fortfarande inte var jag var och tog en vild chansning och gick till höger, aldrig att jag har telefon med mig då det faktiskt skulle behövas! Jag gick återigen hur länge som helt tills jag äntligen såg en bekant " Uittamo" - skylt och jag kunde konstatera att jag kände igen mig ! Herregud, jag var alltså helt asalångt hemifrån, kan fortfarande inte fatta hur jag kunde hamna där!? Jag måste helt klart vara världens sämsta människa då det gäller navigering, jag har absolut inget lokalsinne! Nada! Får vara glad att jag hittar i mitt eget kök! Nå, iallafall gav jag V ett ordentligt skratt då jag berättade om min lilla länk, hah!

Nu blir det soffan! Night night!